Första turen med nya äventyrskompisen

mars 23, 2016

I helgen hann jag inte mer än att avsluta mina ärenden på jobbet förrän jag hade packat bilen och var på väg till Snesudden. Med mig i bilen hade jag min nya fjällpulka från Fjellpulken packad med lite mat, sovsäck och fiskeutrustning. När jag hade parkerat bilen och knäppt på mig mina skidor så hade det så sakteligen börjat skymma, men det var bara drygt 2 km till mitt slutmål; Stora Utterträskstugan, så jag visste att det inte skulle bli några problem.

Efter en dryg halvtimme nådde jag början på Stora Utterträsket. En gapakoja och informationsskylt om fisket hälsade mig välkommen och efter några minuters skejtande på den hårdpackade isen så kom jag fram till stugan.

Jag visste att detta inte var någon övernattningsstuga så att det skulle bli en natt på golvet var jag införstådd med. Däremot hade jag förväntat mig mer ved i förrådet än vad som fanns. Ute i boden låg fyra stora stubbar och två kluvna vedträn. Jag gjorde mitt bästa för att hitta så mycket ved som möjligt men med tanke på att stugan var stor och utan möjlighet att skärma av någon del så lyckades jag inte få upp värmen i stugan till mer än 8 grader innan veden tog slut. Egentligen hade det inte så stor betydelse, men det är klart att det blir bekvämare och lättsammare att fixa iordning med saker och ting när temperaturen är behagligare. Men att sova hade jag inga problem med. Min North Face-sovsäck höll mig varm genom hela natten.
Dagen efter vaknade jag strax innan åtta och såg solen stråla in genom fönstren. Jag hade precis ätit lite frukost när det ringer ett okänt nummer på telefonen. Först hade jag inte tänkt att svara, men så gjorde jag det ändå. Det visade sig att den lilla infarten som jag lyckats parkera bilen på (eftersom att det inte är så ofta bilar som parkerar i Snesudden på vintern så finns det ingen naturlig parkeringsplats) skulle trafikeras av ägarna. Just denna dag. Jag var väldigt noga med att ställa mig långt åt sidan i så fall att någon skulle behöva ta sig förbi, men det dög visst inte. Jag kände en våg av hopplöshet skölja över mig och ett tag var jag påväg att packa ihop allting och bara åka hem igen. Men så ruskade jag ändå om mig själv och tänkte att det nog skulle gå att ställa bilen någon annanstans. Jag åkte ju ändå hit för att fiska och då skulle jag banne mig göra det också.

Så jag skidade tillbaka, parkerade om bilen långt ifrån skoterledens början och så var det bara att skida tillbaka.
Jag kom tillbaka till stugan, packade ihop min saker och gled ner med pulkan ut på isen. Jag funderade lite snabbt var jag skulle ha bäst chanser att få upp de fina firrarna och borrade sedan ett hål. Jag låg på mitt liggunderlag och njöt av de varma vårstrålarna från solen och jag var faktiskt så duktig att jag köpte ett fiskekort med telefonen. Här skulle det fiskas öring och röding och då var det på sin plats att betala och gör rätt för sig! Olyckligtvis så var det enda jag fick på kroken i liten fjuttig abborre som jag lika gärna hade kunnat fiska upp gratis hemmavid. Men, sånt är livet. Jag fick mig i alla fall en fin tur och pulkan är definitivt värd alla de kronor som fick betala.

Du Kanske Också Gillar

0 kommentarer